fredag 31 augusti 2012

Skolidrott vid barnreumatism

Fick en intressant kommentar av Eva som är blivande idrottslärare som skriver så här.
Hej! En blivande idrottslärare här, som specialiserar sig på skolgymnastik och elever med speciella behov. Jag planerar för tillfället idrott åt elever med barnreuma och tänkte ifall du har skrivit något inlägg tidigare om ämnet eller ifall du har konkreta tips. Eleverna /13-15 år) är integrerade i den vanliga undervisningen och jag skulle önska att de så långt som möjligt ska få delta tillsammans med de andra eleverna. Jag tänker att bollar kan bytas ut mot mjukare, i bollspel kan zonspel tillämpas, eleverna kan agera passningsspelare, men hur är det med friidrott (100 m, kula, längdhopp, höjd?), redskapsgymnastik och dyl.? Tack för svar!


Frågan är helt klart värd ett eget inlägg. Till att börja med gläder det mig mycket att sådana som Eva finns, som specialiserar sig på idrott för barn/ungdom med särskilda behov. Ni är ovärderliga! Så till frågan. Hur tänka skolidrott vid barnreumatism? Integrera, låt vara med på så lika villkor som möjligt och skapa förutsättningar där det behövs. Håll en aktiv dialog med barnets/ungdomens sjukgymnast och arbetsterapeut om möjligt. Ställ frågan och resonera utifrån var är det största hindret i sjukdomsnedsättningen. Om svaret tex är händer och armfunktion skapa större grepp på tex racketar och klubbor. Tänk viktminskning vid behov tex välj hellre badminton än tennis för att orka greppa racket och orka slå. Vid friidrott kan en tex lättare mer greppvänlig kula/boll användas. Vid nedsatt fot och benfunktion fungerar ofta bollsport bättre än tex ren löpning. Vid bollsport eller zonspel kan man alltid hitta en position där man både kan delta men också hinna pausa ngt under spelet. Min egen erfarenhet är att traditionell redskapsgymnastik är det knivigaste att integrera på ett bra sätt, friidrott likaså. För egen del fick jag helt enkelt kliva av banan och köra egen träning/sjukgymnastik när detta var planerat på idrotten. Varken händer, fötter, knän eller nacke fixade detta trots att jag såg ut som en bättre hockeyspelare med alla mina stödortoser på. Men detta är givetvis individuellt, ett barn kanske fixar längdhopp medan en annan klarar kula eller någon form av redskapsgympa. Apropå ortoser, viktigt att hålla dialog inte minst med arbetsterapeut. Ett handledstöd kan göra skillnaden med att kunna delta i en aktivitet eller inte. Jag tror på att tänka team runt dessa barn/unga och sjukvården glömmer ofta idrottläraren. Så Eva och alla ni andra, höj rösten och snacka med vårdfolket för att skapa den bästa av möjlighet för barnet/ungdomen med barnreumatism att delta i skolidrotten.

Ytterligare tips är kontakt med UngaReumatiker. Läs också Mia Andrés (leg sjukgymnast, Med Dr på Astrid Lindgrens barnsjukhus i Stockholm) artikel i ämnet i Reumatikerförbundets bilaga "Från forskning till rörelse".


Unga Reumatiker hittar du här>>
Från forskning till rörelse hittar du här>>

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar