Skolidrott vid barnreumatism

Fick en intressant kommentar av Eva som är blivande idrottslärare som skriver så här.
Hej! En blivande idrottslärare här, som specialiserar sig på skolgymnastik och elever med speciella behov. Jag planerar för tillfället idrott åt elever med barnreuma och tänkte ifall du har skrivit något inlägg tidigare om ämnet eller ifall du har konkreta tips. Eleverna /13-15 år) är integrerade i den vanliga undervisningen och jag skulle önska att de så långt som möjligt ska få delta tillsammans med de andra eleverna. Jag tänker att bollar kan bytas ut mot mjukare, i bollspel kan zonspel tillämpas, eleverna kan agera passningsspelare, men hur är det med friidrott (100 m, kula, längdhopp, höjd?), redskapsgymnastik och dyl.? Tack för svar!

Frågan är helt klart värd ett eget inlägg. Till att börja med gläder det mig mycket att sådana som Eva finns, som specialiserar sig på idrott för barn/ungdom med särskilda behov. Ni är ovärderliga! Så till frågan. Hur tänka skolidrott vid barnreumatism? Integrera, låt vara med på så lika villkor som möjligt och skapa förutsättningar där det behövs. Håll en aktiv dialog med barnets/ungdomens sjukgymnast och arbetsterapeut om möjligt. Ställ frågan och resonera utifrån var är det största hindret i sjukdomsnedsättningen. Om svaret tex är händer och armfunktion skapa större grepp på tex racketar och klubbor. Tänk viktminskning vid behov tex välj hellre badminton än tennis för att orka greppa racket och orka slå. Vid friidrott kan en tex lättare mer greppvänlig kula/boll användas. Vid nedsatt fot och benfunktion fungerar ofta bollsport bättre än tex ren löpning. Vid bollsport eller zonspel kan man alltid hitta en position där man både kan delta men också hinna pausa ngt under spelet. Min egen erfarenhet är att traditionell redskapsgymnastik är det knivigaste att integrera på ett bra sätt, friidrott likaså. För egen del fick jag helt enkelt kliva av banan och köra egen träning/sjukgymnastik när detta var planerat på idrotten. Varken händer, fötter, knän eller nacke fixade detta trots att jag såg ut som en bättre hockeyspelare med alla mina stödortoser på. Men detta är givetvis individuellt, ett barn kanske fixar längdhopp medan en annan klarar kula eller någon form av redskapsgympa. Apropå ortoser, viktigt att hålla dialog inte minst med arbetsterapeut. Ett handledstöd kan göra skillnaden med att kunna delta i en aktivitet eller inte. Jag tror på att tänka team runt dessa barn/unga och sjukvården glömmer ofta idrottläraren. Så Eva och alla ni andra, höj rösten och snacka med vårdfolket för att skapa den bästa av möjlighet för barnet/ungdomen med barnreumatism att delta i skolidrotten.

Ytterligare tips är kontakt med UngaReumatiker. Läs också Mia Andrés (leg sjukgymnast, Med Dr på Astrid Lindgrens barnsjukhus i Stockholm) artikel i ämnet i Reumatikerförbundets bilaga "Från forskning till rörelse".

Unga Reumatiker hittar du här>>
Från forskning till rörelse hittar du här>>

Paralympics 2012

Nu har spelet med de verkliga hjältarna startat. Paralympics 2012 drog igång igår där Sverige har 59 st deltagare. Som vanligt sänder SVT en promille av spelen jämfört med OS men denna gång har man i alla fall daglig förlängning av sportnytt där sammanfattning av dagens tävlingar görs. Men ändå, kom igen nu lite mera krut kunde man väl ändå lägga på att sända dessa hjältars strävan mot medalj. Så vitt jag hört på nyheterna har vi 300% större chans att ta medaljer här jämfört mot vid OS. Men det är tydligen skillnad på äpple och päron...Heja Sverige!!

Här hittar du SVT´s sändningstider av Paralympics 2012 >>

ASO Ankle Stabilizer en fothöjdare

Som fortsättning på fredagens inlägg kommer här fortsättningen på fotämnet, även denna gång i inlägg av retroform...

Fick prova en kollegas ASO bandage när jag klagade min nöd över utmaningen i att hitta en bra fotledsortos. Efter sådär dryga 30 år i ledgångsreumatism "karriären" har det blivit ett antal modeller av stödbandage för fotleder som passerat revy. Jag har testat ortoser i plast med tillhörande luftkuddar som pumpas upp, fotåttor i vanligt elastiskt material och en mängd fotbandage modell "halv strumpa" i allt från neopren till gasbindavariant.

Det som på senaste år fungerat bäst är fotåttan, men i perioder när jag har som mest ont eller belastar fötterna mera tex när jag spelar badminton räcker inte det stödet till riktigt. Hur som haver, jag knatade runt en dag med det lånade ASO stödet och blev helt såld. Tog kontakt med min läkare och blev skickad till min ortopedtekniker för utprovning. Nu har jag hunnit prova fotledsbandaget ute i terräningen vid vandring och jag är kanonnöjd.

Det som tilltalar mig främst är designen av bandaget som har fyra stycken stabiliseringspunkter som jag själv väljer hur jag utnyttjar. 1: Snörning över vristen ungefär som en gymnastiksko. 2+3: Sidoband som man lägger i kors över/under fotrygg och hålfot. 4: Ett brett band som går runt vaden strax ovan vristen. Genom de olika spännrämmarna (som fäster med kardborre) kan jag själv utifrån dagsform och behov bestämma om jag vill ha lite extra stabilitet i hålfoten eller på någon annan del av foten. Materialet är i nylon med en lite mjukare innerstrumpa och är så pass smidigt och tunn att det för en gångs skull går riktigt bra att få ner foten i en vanlig gympasko eller vandringskänga.

Utvecklingen går frammåt!

Favorit i repris: Fotåttans lov

Fick ett samtal från en vän som gjort illa sin fot när han spelat fotboll och jag gav tipset om fotåttan. Vet att det är många som kämpar på med sina fötter av olika anledningar så här kommer ett inlägg i repris som publicerades här på Reumatikerförbundets träningsblogg i januari 2011.

Igår var det innebandy med bandysystrarna som stod på schemat. En gång i veckan träffas vi och jagar boll och ljuger en skvätt ihop under en timmes tid. För mig är detta en prioriterad stund i veckan där jag är minst lika trött i skrattmusklerna som i benen när vi slutat. Hur fixar då mina fotleder en timmes ökad belastning i form av ruscher, snabba vändningar och stopp? Ja i alla fall bättre än att springa rakt rätt upp och ner på t.ex. ett löpband. Innebandyn blir ju en form av intervallträning där man ibland står stilla och har kortare speluppehåll vilket passar mina fotleder bättre än vanlig löpträning. Men visst får jag räkna med en hel del smärta på nöjeskontot ändå.

Något som jag ofta använder vid träning för att höja mina fotleders proprioception (förmågan att kunna avgöra ledens position) och till viss del stabilitet är fotåttan, den gör också att jag kan träna längre tid med högre belastning på acceptabel smärtnivå. Egentligen är detta en helt vanlig elastisk linda men av lite kraftigare material och sydd med en ögla så man lätt får fast den på foten. Sedan är det bara att linda den som en åtta över mellanfot och fotled. Jag har testat en uppsjö av fotledsortoser men de jag fått har varit klumpiga och svåra att få plats med i gympaskorna. Du kan hitta fotåttan i välsorterade sportbutiker för en ca 200 kr.

Del 2 av fotledssmärta kommer i början på februari då jag ska träffa ortopedtekniker.
Nu ser jag fram emot en helg med mkt skidåkning.
Börjar få kläm på klistervallan!

Träningsbilden sommar 2012

Fick en skön bild från Ingrid Cederlund på Reumatikerförbundet som tillsammans med sin dotter cyklade utvandrarnas väg i sommar. Både motion och kultur alltså! Tack för tipset och en fin bild Ingrid.

Återhämtning efter träning vid reumatisk sjukdom

När jag hade varit sjuk i min ledgångsreumatism i sådär 10 år var det vila, värme och vänlighet som gällde, inte träning. I mitten på det glada 80-talet var träning och reumatisk sjukdom som hund och katt. Ordet överansträngning var som ett mantra för mina sjukgymnaster. Idag vet vi bättre.

Men helt fel hade inte mina hjälpare i alla fall, för visst är vila viktig för att få träningseffekt. Problemet inom sjukvården och rehabträningen har dock historiskt varit (och kanske ännu idag) att vila är synonymt med att ligga på sofflocket. Jag skulle i stället vilja prata om återhämtning i stället för vila eller kalla det aktiv vila om du så vill. Vilket är den bästa återhämtningen efter träning för en person med reumatisk sjukdom? Som för alla andra gäller naturligtvis att detta är individuellt och beror på både dagsform, träningsmängd, sjukdomsaktivitet och en mängd andra faktorer men ändå vikten av återhämtning skall ändå inte glömmas bort. Det forskas så man blir blå på hur man skall träna på bästa sätt både som frisk och sjuk och inom friskvården/sporten även i ämnet återhämtning. Har du läst någon forskningsrapport nyligen om bästa metod för återhämtning efter träning vid reumatisk sjukdom så får du gärna skriva till mig för det har inte jag.

Läste dock en spännande artikel just gällande återhämtning på elitnivå om konsten att återhämta sig och började fundera. Här konstaterade men att nyckelordet för bra återhämtning var variation ffa av de mindre avancerade återhämtningsmetoderna så som regelbundenhet i sömn samt intag av näring direkt efter träningspass. Ganska självklara saker som vi sällan pratar om inom sjukvårdens rehab. Inte minst detta med näring direkt efter träning. Få grupper av människor tränar så mycket och regelbundet som personer med reumatisk sjukdom. Hur många har med sig lite mellanmål att stoppa i sig efter intensivträningen på sjukgympan. Få skulle jag tro.

För egen del försöker jag variera olika former av träning för att på så sätt hjälpa kroppen att återhämta sig och dra bästa nytta av det som är gjort. Variera styrkepass med kondition eller rörlighet. Detta med kosten, att stoppa i sig något efter ett längre tuffare pass har jag fått lära mig genom kanotsporten inte på sjukgymnastiken.

För att få träningseffekt behöver kroppen till viss del brytas ner för att i återhämtningen bygga upp sig igen. Variation var alltså nyckelordet!

Webbföreläsning om sömn, kognition och hälsa

Att sömnen är viktig för vår hälsa är inget nytt. Men vill du höra det senaste i ämnet ska du passa på att följa Reumatikerförbundets webbföreläsning i ämnet måndagen den 20/8 kl 18.30. Föreläser gör Johan Axelsson.

Du hittar länken till föreläsningen här >>
eller går in direkt via Reumatikerförbundets hemsida här >>

Träningsmål hösten 2012

Så drar skolorna igång på många håll nu i dagarna eller i nästa vecka och Sverige återgår till normal tideräkning igen på de flesta arbetsplatser. Så här i terminsstarten brukar jag ofta slå mig ner en stund och fundera på vilka förväntningar och önskningar jag har inför den kommande terminen. Vad vill jag, vad vill jag kanske och vad vill jag inte. Det sistnämnda är ofta lika viktigt att ha koll på som det första. Osökt kommer jag här in på tankar och mål för träning.

Hur blev din träningssommar? Min blev inte riktigt som jag skrev om någon gång där i maj. Livet som småbarnsmamma bjuder på sina överraskningar och detta med att planera sin tid är som att spela på Triss "Plötsligt händer det". Jag har tagit vara på tillfället och givit mig ut i kajaken eller på cykeln mera spontant än planerat. Precis som jag trodde så har min sommarträning ffa bestått av promenader, ffa med lillflingan i selen där hon trivs bäst.

Hösten då! Vad planerar du inför din träningshöst? Vad är ditt träningsmål? För min del är planen att återuppta innebandyn med kompisgänget och jaga lite boll nån gång i veckan igen. Promenaderna lär fortgå och jag ser fram emot att inviga bönans sittvagn lite längre fram. Skulle dock behöva bygga på både med muskler och kondis och lurar på att investera i en crosstrainer för hemmabruk. Vet sedan tidigare att mina leder mår fint av crosstrainerträning och man får mkt resultat på liten tidsinsatts. Graviditeten grävde djupare i styrkekapitalet än jag trott, så denna höst kommer inriktas på återuppbyggnad.

Målet då? Att nästa vår vara redo för att köra ett kajaklopp i maj och att springa Blodomloppet i juni 2013.
Hänger du på?

Kostens påverkan vid ankyloserande spondylit

Detta med kostens påverkan på vår hälsa debbateras till och från i alla medier. Nu har sjukgymnasten Björn Sundström lagt fram en avhandling i ämnet för dianosen ankyloserande spondylit (AS).

Avhandlingen visar att även små variationer i kosten kan vara av betydelse för patienter med AS genom att det kan påverka upplevda magbesvär och riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom.

Läs mera om Björns studie på Reumatikerförbundets hemsida här >>

Rätt inställning...!?

Här om veckan såg jag Lisa Nordén vinna OS-silver i triathlon. Vid intervjun efter loppet svarade en strålande glad Lisa på alla journalisternas frågor. De flesta frågorna handlade om hurvida hon var besviken på att hon förlorat guldet med minsta möjliga marginal inte att hon vunnit ett silver. Lisa svarade att hon främst var glad att hon över huvudtaget tagit en pallplats, att hon vunnit en medalj. Hon berättade vidare om att hon inför OS i Peking hade ställt till med en stor fest hemma i Skåne då hon kvalat in till tävlingen, att hon skulle få tävla mot de främsta var seger nog den gången.

Så har tjejen som började som glad triathletmotionär som till och med torkade fötterna mellan simning och cykling tagit en medalj i OS. Det kallar jag rätt inställning!!

Läs mer om Lisa på hennes hemsida här >>

Favoritövning?

Sitter här och undrar vilken din favoritövning är? Om du bara får välja en övning, det kvittar om det handlar om styrka, rörlighet, balans eller kondis vilken övning skulle du välja då? Och varför just den övningen din favorit?

Skriv till mig och berätta på elin.lofberg@reumatikerforbundet.org

Mygg och åter mygg

Så här kan man också lösa myggplågan om man vill ut och motionera både stor och liten. Riktigt bra benträning att knata runt med lillflingan i selen.

Sommarbilden: Extra stora stödhjul?

Pratade med syrran som är ute på semester och fick veckans ljuvligaste historia. Nere vid affären tittar en liten kille storögt på syrrans hyrda herrcykel med tillhörande cykelkärra. Pojken vänder sig mot sin pappa och säger -Pappa, är det där en kärra eller är det bara väldigt stora stödhjul? Har alltid misstänkt att syster maskat balansen :)