...när det finns blötsnö? Huga så tungt det var att skava av snön från garageuppfarten. När jag gick där och pustade kom jag att tänka på en patient som jag träffade för några år sedan. Damen i fråga hade nått strax över 80-års strecket men såg ut som max 70. Man la märke till den här tjejen för hon sken som en sol där hon satt i gympasalens roddmaskin. Hon kvalade in i gänget som hade haft sin RA i mer är 30 år men ändå satt hon där och njöt av att få röra på sig som hon själv uttryckte det.
Så en dag kom hon lite lätt misslynt. Hennes söner hade förbjudit henne att skotta snö. Dom tycker att jag är för gammal för den sysslan och att det är för tungt för mina leder. Jag har förklarat för pojkarna att jag bara skottar lite i taget och inte tar skyffeln full men nej då, dom envisas med att komma hem till mig och skotta. Och jag som vill vara ute och njuta av friska luften och motionen sa min patient. Så plirade det till i damens ögon och så sa hon. Jag låter pojkarna hållas i tro om att jag låter snöskyffeln stå, jag skottar åt grannen i stället.
Tänker ofta på visdomen och livsglädjen hos denna kvinna som trots många års sjukdom ändå höll sig så vital i både kroppen och knoppen. När hon sedan sa hej och gick från sjukgymnastiken var det nog jag som fått ut mest av mötet full av den äldre kvinnans energi som spillt över på mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar