Sitter och glesbygdsforskar lite eller för att använda ett vanligare ord, funderar. Och jag är lite förbryllad. Som jag berättat i många inlägg här på träningsbloggen tidigare så har jag sedan barnsben haft ledgångsreumatism med mig som följeslagare. Och sedan lillflingan gjorde entré har fotlederna varit en återkommande gnällspik i tillvaron. Min egen fotdiagnos lyder, uttalad artros efter år av inflammationer och med en graviditet som grand final.
Nu till det märkliga. Vissa dagar har jag svårt att ta mig över köksgolvet i strumplästen pga fotsmärta. Kan inte sätta ner foten och lägga tyngd i fotleden, måste definitivt ha ett par skor på mig för att överhuvud kunna gå.
Tog min andra tur för året på rullskidor igår, ca 2 km blev det. Förberedde mig på ett smärtfyreverkeri från fötterna men döm om min förvåning idag har jag mått bättre i skånkarna än på länge. Har till och med gått utan inneskor. Varför? Hur fungerar detta? Tillfällighet?
Flera frågor än svar. Glesbygdsforskningen återkommer med rapport efter flera studietillfällen på skidorna med rull.
/Elin sjukgymnast
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar