tisdag 15 november 2016

Välkommen Sophia, Ny gästbloggare!

Ny gästbloggare: Sophia Stenberg


Nu är äntligen dagen här när jag ska göra mitt första inlägg som gästbloggare. Är så glad och exalterad över att få dela min resa med er. Tänkte börja med att presentera mig och vad jag vill göra.

Sophia Stenberg heter jag och är 32 år. Bor i Piteå med min man, två barn och vår hund. Är inflyttad från Skellefteå och som nästan alla andra från den staden är jag ett stort Skellefteå AIK fan. Flytten skedde år 2006 och orsaken var att jag hade träffat världens underbaraste kille och vi bestämde oss för att flytta ihop. Började följa med honom på gymmet och det var då mitt intresse för träning började. Höll igång några gånger i veckan, från och till, fram till 2010. Blev då gravid och födde vårt första barn. 18 månader senare föddes vår dotter och träningen hamnade lite i skymundan. 

Efter hennes födsel så började min rygg att värka, det strålade ner i benen och jag blev rädd för vad det kunde vara. Efter många turer till olika doktorer så fick jag tillslut veta orsaken. Jag hade fått reumatism, spondartrit. En tanke som dök upp när beskedet fått sjunka in var hur jag skulle kunna börja träna igen. Med tanke på hur ont jag hade så trodde jag inte att det skulle vara möjligt. Ingen träning kombinerat med onyttig mat, mycket godis och mesta tiden spenderad i soffan resulterade i många extra kilon. Självförtroendet sjönk och tankarna på träning försvann helt. Hade dåligt samvete över hur långt ner jag hade sjunkit, men orken att ta tag i mitt liv fanns inte.

Vändningen började 2015, när jag var längst ner på botten. Efter samtal med psykolog och inte minst med min man, så visste jag att jag måste hitta energin igen och ta tag i mig själv. Alla i familjen påverkades av mitt försämrade humör, det var när jag insåg detta som jag verkligen kunde ge mitt allt. Ett stort steg blev att börja om med träningen. Ville såklart göra alla övningar och lyfta samma vikter som innan jag blev sjuk. 

Det tankesättet var inte alls bra och det tänkte jag gå in närmare på i ett annat inlägg. Men jag hittade en specialcykel som jag kunde trampa på utan att mina leder blev påfrestande och med tiden så kunde jag lägga till flera övningar och tillslut även vara inne i styrketräningsrummet igen. Den glädje jag kände över att kunna träna ordentligt igen är obeskrivlig.

När jag kände att jag var stabil psykiskt och fått livet att flyta på igen så kände jag mer och mer att jag ville inspirera och förhoppningsvis hjälpa andra som är i samma situation. Vet att många av oss har det tufft, speciellt dom första åren med diagnos och ett liv som förändras. Jag hade såhär i efterhand nog haft stor nytta av att hitta en blogg eller liknande som kunde inspirera mig så nu hoppas jag att detta kan hjälpa någon. 

Nyårslöftet inför 2016 var att eftersträva följande mål som skall uppnås inom en snar framtid…
… gå ner 20 kilo
… vara bekväm i bikini
… fjällvandra
… tälta med familjen vid Trollsjön, Abisko
Det slutgiltiga målet är att bestiga Kebnekaise. För bara ett år sedan fanns det inte på kartan att jag skulle sätta upp några mål, men nu känns allt detta som något jag kan klara av med både psykisk och fysisk träning.

Det känns nästan som att allt är möjligt, bara man har rätt inställning.

Ta hand om er tills nästa gång, kram Sophia


4 kommentarer:

  1. Grattis, you go girl :)
    //Annica i Boden

    SvaraRadera
  2. Ska bli kul at följa dej!! Bloggen kommer säkert att vara en bra morot för dej själv också....Lycka till!

    SvaraRadera
  3. Vad roligt! Ser fram mot att få läsa mer från dig!

    SvaraRadera
  4. Tack så mycket för era kommentarer. Så kul att ni vill läsa mera :)

    SvaraRadera